Mitt älskade lilla yrväder.

Du hade riktigt bråttom att komma till världen. 7 veckor för tidigt.
Med ditt ljuslockiga burriga hår låg du där i din kuvös, med slangar och olika apparater kopplade till dig.
Det tog tid innan jag fick ta dig med hem. Varje dag pendlade jag till sjukhuset för att tillbringa tid med dig.

Du kan ju bara gissa hur välkommen du var när jag äntligen fick ta dig med hem.

Du reste på dig själv när du var 9 månader och började gå själv när du var 10 månader.
Du var så underbar och söt med ditt yviga ljusa lockiga hår och dina stora vackra klarblå ögon.
Dina "krokodiltårar" som du snabbt kom underfund med att dom fungerade, använde du flitigt och fick vem som helst att smälta.

Den berömda bappelsinen har du fått berättad för dig många gånger. För att inte tala om vinterluvan som tog mig ett bra tag att förstå vad du menade, mitt under varma sommaren. Du förstår vilket huvudbry för mamma det blev, vinterluvan som sedermera visade sig vara vindruva.