RÖR INTE VÅRA BARN


Allt för många barn blir utsatta för övergrepp och våld.



Det krävs mod, ett ohyggligt mod och kraftsamling för ett barn att våga berätta för någon vad de varit med om.
Barn är så fullkomligt beroende av oss vuxna, dom vill inte svika oss dom vill inte skada oss.
En större lojalitet får man leta länge efter.
Just därför är det sällan eller aldrig som dom vågar berätta om det dom blir utsatta för.
Sedan finns ett svek till som dom är rädda för, och det är att dom inte blir tagna på allvar och att ingen tror på dom.
Vuxna blundar, sådant händer inte i min familj, det händer inte oss.
Tro på de små liven, dom är ärliga, dom vill inte skada oss, så som förövaren skadat dom.
Är du vän med ditt barn? Ser du ditt barn?
Då vet du också att ditt barn inte ljuger.
Du ska veta att dessa personer som förgriper sig på ett barn ofta är en nära anhörig och har därigenom makten att skrämma barnet till tystnad.
Det krävs massa massa mod av barnet att våga svika denna förövare och tala om vad som sker.
Jag var orolig för min 6 åriga dotter, då hon plötligt började förändras i sin personlighet. Jag gick för att söka hjälp för att få reda på vad jag gjort för fel.
Jag kanske brast i uppmärksamhet då jag på 1 år fått 2 nya barn och kanske inte såg henne på samma sätt längre.
Till svar av dåvarande PBU som jag vände mig till fick jag, men det är ju klart, hon har ju sett sin mamma gravid 2 ggr på kort tid.
Jag tyckte det lät konstigt eftersom jag inte var den första som varit gravid och hon var inte den första att få nya syskon.
Jag vände mig till familjeenheten på komunen. Jag var orolig för mitt barn. Hon var inte samma dotter inte heller kunde jag se att det var på grund av revalitet.
Det var helt enkelt någonting som inte stämde. Och jag var fast besluten att ta reda på vad det kunde vara.
Där gjordes en utredning som jag tyckte var grundlig. Men inga svar, jag brast inte som förälder och hon hade den uppmärksamhet och stöd från mig som hon behövde.
Jag blev inte klok på någonting. Min dotter mådde inte bra och jag stog bara och stampade och kom ingen vart.
Men jag gav mig inte. Så en dag 3 år senare kommer hon till mig och vill berätta en viktig sak.
Nu var hon 9 år. Hon sa:
Mamma....pappa har haft sex med mig. Hon såg förfärad ut, hon visste ju inte hur jag skulle reagera. För nu avslöjade hon ju en mörk hemlighet som hon burit på länge.
Självfallet blev jag helt kall i hela kroppen som om jag lämnade min kropp för en sekund.
Det var som om jag blev en annan person, antagligen för att inte tappa kontrollen samtidigt som det var att, nu föll pusselbitarna på plats.
Helt lugnt frågade jag henne, men lilla gumman, vet du vad sex är för någonting?
Ja, sa hon och fortsatte att berätta om att han tvingat henne att se porrfilmer med honom.
Okey, sa jag, men när hände det här för jag är ju så gott som alltid hemma.
När du är och handlar, sa hon. Å jisses tänkte jag, det tar ju i alla fall 1 timme eller mer för mig att åka och handla.
Och han går upp på natten när du sover.
Nu fattade jag vad det är hon talar om för mig, och för att inte leda henne på vägen men ändå för att vara säker var jag tvungen att fråga vad och hur han gör.
Det hon sedan berättar är så fruktansvärt.
Med hänsyn till henne, frågar jag om jag kan ringa honom eftersom jag visste att han var på väg hem, jag ville konfrontera honom innan han var hemma
Gör det du, sa hon. Jag ringde upp och frågade rent ut. Har du haft sex med min dotter?
Svaret jag fick ekar fortfarande i mitt huvud efter alla dessa år. -Näe, varför undrar du det?
Då brast det för mig, du din jävul kommer inte hem. sa jag.
Sedan ringde jag polisen och berättade vad min dotter sagt, och om svaret jag fick när jag frågade honom.
Vi skulle komma in dagen efter på förhör. Vi åkte dit, min bror var tack och lov med mig som stöd.
Det tog inte många timmar förän dom beslutade att anhålla honom i sin frånvaro. Han ansågs som en farlig man.
Jag fick hjälpa polisen att lokalisera var han befann sig, det tog ett dygn innan jag efter många samtal från honom kunde få honom att stanna på en plats så att polisen kunde plocka upp honom.
Självklart nekade han hela tiden, trots läkare utlåtanden efter grundlig genomgång och dokumentering av skador på min dotter.
Hon sövdes och undersöktes, dom hittade skador som inte kan uppkomma på annat sätt än vid penetrering.
Men han fortsatte att neka, han nekade i rätten, men blev fälld av en enhällig jury efter 7 timmars rättegång och 1 minuts överläggning.
Han fick sitta kvar i häktet tills dommen vann laga kraft, dom ansåg honom som farlig för familjen.
Tänk dig den man du lever ihop med och litar på, fy fan rent utsagt.

Han var dessutom inte hennes biologiska pappa
Hur faan kunde han? Vad i h-vete rör sig i sådan skalle? Ge sig på ett litet barn. En stackars försvarslös liten flicka.

Inte nog med det, sveket från samhället och vänner är inte klokt det heller.
Det var ju inte jag som förgrep mig på min dotter, men jag fick stå där med skammen.

FY på er alla berörda som gottade sig i vår olycka, fy skäms.
FY på myndigheterna som bara lämnar en familj vind för våg att plocka upp spilrorna själv.


Så snälla ni som läser detta, tro på de små liven den dag dom vågar berätta, dom är modiga små hjältar och änglar.

Och hjälp till att rensa bort alla förövare. Misstänker du någon eller funderar på om någonting inte riktigt stämmer, ring polisen, det är deras jobb att luska fram sanningen.
Det kan rädda liv att vara modig.
Säg aldrig att det inte är ditt problem.
Det är kanske just det som det är.
Det står inte skrivet PEDOFIL i deras pannor.
Tänk på det.


Det var inte mitt fel.